Du

urtvättad bomull ytan matt luddig fast ändå slät
den möter hudens tunna hår tunna yta
ligger utanpå fast nära invid nära
genom ögonlocken ljuset morgonsolvarmt
hela huden där
jag hör inget bara tystnadens ljud av
täcket filten kanske också luften fönstret

Det. Är din doft.

Så. man står ut

varje dag smärtan värken tanken
varje dag

och ändå En dag har det gått flera utan

fast den är lika stark
-
jag tror det är så man står ut

Om vi ses

om du möter mig
säj förlåt

säj Jag ville inte vända ut och in på dej
skära dej itu riva hål i dej
Säj det

Säj att du vet att du gjort det
så att åtminstone någon vet

När ingen ser

när ingen ser så
fiser pruttar rapar petar i näsan
jag inte

men jag vågar sitta alldeles stilla
och andas ut

V

jag är ämnad för detta
Kärleken
den fyller mig står i mig
andas i mina lungor rinner
i mitt blod springer
som en styrka i mitt sinne

Om den fäller mig vacklar jag inte
jag lägger mig raklång
med armarna i en segergest

Jag vågade ge efter